I torsdagens nätupplaga av Aftonbladet, publicerades en artikel om att elever som lever med funktionshindrade inte ges möjlighet att delta i friluftsdagar i samma utsträckning som övriga elever. Rapporten som artiklen bygger på är frin Skolinspektionen. Relevanta alternativ saknas till dessa elever. Det påstås att viljan och ambitionen finns men att okunskapen om hur du på bästa sätt aktiverar en elev med speciella behov saknas.
Okunskapen leder inte sällan till att eleverna lämnas kvar i skolan och fikar eller något ditåt med sin assistent om eleven i fråga har någon. Detta gör mig extremt arg och irriterad!
Friluftsdagar är till för alla! Vi behöver aktivera oss fysiskt för att må bra i den mån vi kan, lika väl som någon annan. Elever, lärare och personal måste kunna hålla en öppen dialog kring hinder och möjligheter vad gäller elevens fysiska aktiviteter.
Länk till hela artikeln: http://www.aftonbladet.se/temautbildning/article5928074.ab
Tyvärr har jag själv negativa erfarenheter kring friluftsdagar och idrottsundervisning.
Lärare har föreslagit lediga timmar vid friluftsdagar och påstått att jag ska åka rullstol runt skolgården allt medan mina klasskamrater joggat i elljusspåret.
När jag sedan förklarat för denna lärare att detta varit otänkbart och att jag faktiskt har ett par brukningsbara ben att både gå och jogga med, påstod han att han visste bättre än mig hur funktionshindrade skulle undervisas.
Jag sa då att jag bestämmer själv över mig och min kropp och att han inte skulle försöka trycka ner min lust till utmaning och utveckling. Då fortsätter han sitt tjat och påstår att mina föräldrar och lärare har makten över min undervisning och inte jag själv!
Jag blev rasande och skällde ut min lärare som sen bara gick därifrån.
Har nog aldrig känt mig så överkörd och förminskad någonsin!
Det blev ingen rullstol och jag fick fortsätta gå och jogga elljusspåret.
Extremt trist, men betydligt roligare och mer utvecklande än varv med rullstol!
Stå på dig!
Se till att få utvecklas även inom dina svårigheter utifrån dina förutsättningar och mål.
Kärnan i allt är, respekt, lyhördhet, dialog och motivation.
Bra inlägg, Ellen! Kram Johanna
SvaraRadera