Jobbsök!

Sedan jag skrev senast har jag fått gå på en del jobbintervjuer, spännande och utvecklande är bara förnamnet!
Varje gång är man lite tryggare och säkrare, skönt att det rullar på, plötsligt händer det....
 
Jag träffar en jobbcoach lite då och då för att stämma av läget, bolla idéer och slipa på det personliga brevet. Det är jätteskönt att träffa någon som har erfarenhet av att tillsätta och hjälpa arbetssökande utanför familjen.

Annars saknar jag vännerna i Australien och Göteborg mest hela dagarna <3
Försöker också ta det lugnt, träffa mormor och morfar, stressa ned och fundera på vilken väg jag ska börja vandra...

Vi får se vad som händer.

Hörs snart igen!

Besöket hos jobbcoachen

Hej!

Besöket hos jobbcoachen i onsdags var riktigt bra!

Det kändes verkligen som om vi tillsammans kommer kunna hitta ett jobb till mig, han sa att det var riktigt bra att ha min energi och framåtanda. Jag gjorde det också tydligt att jag i framtiden vill jobba med kommunikation men att det allra viktigaste är att bara hitta ett jobb.

Vi har som mål att hitta ett jobb till mig inom 1-1,5 månad.
De kommer också att hjälpa mig med intervjuer, CV och personliga brev.

Spännande!

Tillbaka igen med framtidsfunderingar

Hej igen!

Riktigt länge sedan jag var här nu, hoppas verkligen att jag får inspiration att skriva nu...

Mycket har som sagt hänt sedan jag skrev senast, avslutat kursen i Retorik och fyllt 20 år till exempel. Roliga grejer, även om jag kommer sakna att plugga och mina fina kurskamrater. Min största lärdom från kursen var nog trygghet i textproduktion, inte så mycket säkerhet i att tala inför folk. Men för mig som gärna arbetar med kommunikation på något sätt i framtiden är det trots allt en stor vinst. 

Vi blir ju inte heller fullärda retoriker på en grundkurs, jag måste ju självklart öva – men nu har jag hittat många viktiga verktyg för min framtid.

Imorgon väntar en milstolpe, jag ska skriva mitt första CV och personliga brev, nu går jag in i en för alla spännande och lite läskig fas– att söka bland det första jobbet.

Arbetsmarknaden är tuff för alla, oavsett hur hårt du kämpar är du aldrig säker på att du når dit du vill, betygens och flitets trygghet är nästan borta.

För mig som alltid strävat för att nå mina mål och drömmar, trott att inget kan stoppa mig, att jag kan ta mig vart jag vill är det riktigt otäckt att trots allt känna rädsla.

I skolan visste jag att jag hade en chans, att jag var smart och kunde lyckas, vilket också visade sig i genom hela skolgången. Nu står jag här redo för ett jobb, ivrig och ansvarstagande. Men spelar det verkligen någon roll?

Jag läste nyligen nedslående statistik kring hur många funktionshindrade som har ett jobb, jag tänker kämpa för att vara en av dem i minoritet som har sysselsättning!

Jag är ivrig, men samtidigt trött, jag har ju slitit som få för att lyckas med mina fina betyg från skolan och först nu börjar den viktigaste kampen, kampen mot alla de andra på arbetsmarknaden och de jobben som passar just mig.

 Vi hörs snart igen!