tisdag 24 november 2009

Tekla- en kämpe med klös

En av mina favoritbloggar är cpmamman, Towe skriver om sin och familjens resa med Tekla. Tekla som utmanar livet med en CP-skada och ger oerhört mycket glädje åt sin familj och bloggens läsare. I orden och språket finns en känsla och medvetenhet som gör bloggen välskriven och tilltalande.

Familjen kämpar tillsammans med sin krigarprinsessa och kärleken och glädjen över henne gnistrar som vitaste snö. Har du en gång börjat läsa är du fast. Här reflekteras det både över sådant som är lätt och svårt i vardagen. Idag skrev hon om lekens svårigheter med ett mycket spastiskt barn, det är mycket viktigt att vi hittar leksaker som passar alla!
Lekar är barbdomens rättighet. En del av att vara barn.

tisdag 17 november 2009

Vad får dig att läsa bloggen?

Jag tänker ofta på min blogg och undrar vad jag ska skriva och vilka det är som läser mina betraktelser och funderingar, egentligen. Därför tänkte jag göra slag i saken och ställa lite frågor till er läsare;

Varför läser du bloggen?
Lever du på något sätt med eller runt funktionnshinder?

Vad vill du läsa mer om?

Svaren publiceras i ett inlägg på bloggen om du ger ditt samtycke bland kommentarerna.

Tack så länge!

söndag 15 november 2009

Prins Annorlunda och hans medkämpar

Det var ett tag sedan jag skrev här nu...
Men nu är jag tillbaka och ska försöka vara mer aktiv på bloggen i framtiden.

Just nu läser jag, Prins Annorlunda av Sören Olsson och Yvonne Brynggård– Olsson.
En mycket bra och välskriven om livet med deras son Ludvig som lever med Downs Syndrom.
Många av de bloggar jag läser beskriver livet med just Downs Syndrom och jag tycker det är väldigt intressant att följa skribenternas vardag. Utan deras bloggar hade jag aldrig fått en sådan förståse och insikt kring hur livet kan vara för dem. Sören skriver själv en mycket fin blogg, där glädjen och utmaningarna med sonen speglas.

söndag 8 november 2009

Recension av "Grabben i kuvösen bredvid"

Grabben i kuvösen bredvid handlar om CP-skadade Jonas liv i med och motgångar.
Jonas liv började med 40 minuter lång syrebrist, vilket resulterade i en CP-skada.
CP-skadan medför bland annat kraftig spactisitet i kroppen och talsvårigheter.

Med humor och allvar, berättar han om sin resa från mängder av hjälpmedel till att kunna gå själv, köra bil och flytta 30 mil från sina föräldrar.
Något som var otänkbart dagen han föddes. Som läsare får du får ta del av ett en hel del roliga och dråpliga historier då Jonas utmanar sig själv och sin CP-skada och tillslut blir ”friskförklarad” av Försäkringskassan när de drar in hans handikappstöd- omgående.

Boken är liten och tunn, men rymmer ett fantastiskt livsöde som drabbar mig från allra första sidan. När du läser boken får du perspektiv på livet och lär dig kämpa för vad du tror är rätt och lita på dig själv och din förmåga. Allt är nedtecknat av en sann livsnjutares tre brukningsbara, men krokiga fingrar.

Det negativa jag kan se med boken är att den är för kort, jag vill verkligen läsa mer om Jonas liv och äventyr. Om boken varit längre hade jag fått mer av Jonas livsöde, men samtidigt hade jag kanske inte fångats lika mycket av historien som helhet. Här finns säkert de allra flesta godbitarna ur hans annorlunda liv. Boken hade kanske inte vunnit på att vara längre? Språket i boken är enkelt, men passar historien och visar att allt bär upp en stor realism och kommer direkt ur hjärtat.

En speciell del med boken som jag tyckte extra mycket om var när Jonas ska köra upp för sin lärare på körskolan och lyckas. Läraren blir lite förvånad, men hittar inget att anmärka på så Jonas får sitt körkort. Han klarar något för många våghalsigt och galet, men för honom var det något han bara skulle göra. Och visst lyckas han. Detta visar att allt är möjligt! Detta och mycket mer får du läsa mer om i denna ljusa och optimistiska bok.

Jag tycker verkligen om den här boken och önskar att alla någon gång tar chansen och läser den. Efter att ha läst boken får du ökad förståelse för hur en CP-skadads eller funktionshindrad persons vardag kan se ut. Jonas har en enorm aptit på livet och vågar kämpa in i det sista. Vem ska tro på honom och hans förmåga, om inte han själv gör det? Han vägrar välja den enkla vägen och är ständigt öppen för nya utmaningar. Jonas identifierar sig inte med sin CP-skada, men han vet att den finns där tillsammans med honom och han låter den leva livet tillsammans med honom, inte tvärtom.


En av de bästa böckerna jag läst på länge!