Rain man

För ett par dagar sedan dog Kim Peek, verklighetens Rain man. Kim levde med Savantsyndrom, vilket gjorde att han mindes extremt stora mängder information. Läsa en bok och sedan minnas allt som stod i den var inte omöjligt. Men däremot var det extremt svårt att göra så vardagliga saker som att klä på sig själv eller tända en lampa. Som liten ville myndigheterna sätta honom på instutition men Kims mamma vägrade. Istället levde han hemma och En mycket fascinerande man som var förebild till en av världens mest omtyckta filmer, Rain Man.
Jag har länge velat se filmen men inte fått tag på den ännu, jakten fortsätter!

Kim Peek dog i en hjärtattack 58 år gammal.

Länk till artiklen i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6329333.ab

Vinterskrud, vacker och besvärlig

Ute är landskapet klätt i vinterskrud. Vackert och underbart, precis vad många med mig önskar till jul. Men samtidigt, världen blir hal och otäck av all snö och is. Kan inte räkna de gånger jag ramlat ute, alltid lika förvånad och besviken. Skulle gärna vilja känna mig trygg och lugn ute året om. Jag skadar mig inte, är snabbt uppe på fötter igen, men ramlar ändå ofta vilket är lika jobbigt varje gång.

Jag är van och försiktig , men blir ändå ledsen. På vintern blir jag så medveten om den försämrade balans och rörlighet som mitt funktionshinder gett mig. Jag hade gärna kunnat åka skridskor för att fullt ut kunna njuta av vinterskruden som landskapet är bäddat i. Men hittills har det bara blivit ett par stapplande försök till åkning, Länge sedan jag försökte mig på utmaningen, kanske ska jag försöka...

Kanske inte. Räcker kanske att gå vinterpromenader med familj och vänner?
Men friheten och lugnet som sägs komma med skridskorna, kan jag hitta det någon annanstans?

Rörelse

I det senaste numret av RBU:s tidning Rörelse skriver de en notis om min blogg.
Väldigt roligt att synas i en tidning som vänder sig till en målgrupp. för bloggen.
Välkomna hit, nya läsare!

Boktips?

Någon som har ett boktips?
Gärna ett tips, som handlar om funktionshinder och livet med det på något sätt.
Hoppas på svar!

Mässan om framtiden

Vet inte om jag blev så mycket klokare i torsdags på mässan, men jag var där och besökte många montrar och inspirerades till många kurser. Exakt ett halvår innan gymnasiet är ett avslutat kapitel började jag utforska nästa kapitel i livets bok.

De skolor jag pratade med verkade positiva utbildningtill det stöd jag omedelbart vet att jag kommer att behöva i mina fortsatta studier, vilket känns väldigt bra. Lyssnade på två väldigt bra föreläsningar under dagen, de handlade om studieteknik och konsten att välja rätt utbildning.

Att inte lita på att slumpen och tillfälligheter bär dig dit du vill. Istället ska du rannsaka dig själv och se vad du passar till, då blir utbildningen roligare. Svårt men säkert nyttigt.

Är dock glad att jag har ett halvår kvar på gymnasiet!

Vilken väg tar vi i labyrinten?

Imorgon ska jag gå på SACO-mässan och fundera på hur jag vill plugga vidare i framtiden.
Alla har vi drömmar och förhoppningar, men hur tänker den som måste ta hänsyn till speciella behov?
Hur vet du att du kan få det stöd och vägledning du möjligen behöver under dina studier?
Jag är hoppfull och tror att jag kommer hitta något bra och stimulerande att syssla med i framtiden. Men vägen dit är lång och kantad av en mängd beslut och utmaningar.

Vore bra att ha ett tydligt mål att sträva mot, men ett definitivt mål finns inte. Däremot en dröm att på något sätt få utveckla mitt skrivande. Ord har alltid varit en drivkraft för mig som jag vill använda mer än idag i mina möten med människor. Jag ska kämpa och hoppas få det stöd jag kommer att behöva i framtiden, imorgon går jag in i labyrinten och hoppas komma ut något klokare.