Hur hade allt snurrat?

Vem hade jag varit utan min CP-skada, ingen vet och ingen kommer heller att få veta.
Det känns lite bra faktiskt. Men ändå, vad hade jag haft för intressen?
Vad hade jag fyllt min tid med?

Vänner, böcker och skrivande som nu?
Beror mitt intresse för skrivande på att jag inte utvecklat ett intresse för sport, hämmad av CP-skadan? Jag tror inte riktigt det, skrivande och ord skulle nog alltid haft en viktig roll i mitt liv. Utan orden skulle jag känna mig väldigt tom, drömde som liten flicka om att en dag bli publicerad. Inte känd, utan just publicerad författare.

En dröm som fortfarande åker med på karusellen i huvudet. Jag vet att jag måste tro på mig själv och kämpa för att nå mina mål, och jag är beredd att kämpa. Göra så som jag så ofta har gjort och måste göra för att få allt att gå ihop.

Skrivandet utvecklas ju genom bloggen och tanken är att jag i höst, när skolan är slut ska utveckla bloggen lite mer. Skriva oftare och krydda med lite mer tankar från min nya vardag. Utan skolan, en tid för upptäcksfärder och äventyr. Jag vet inte alls var jag hamnar. Ska vila lite från studier, men jag vet att jag kommer att sakna dem!

Kommer att sakna dem, vännerna jag träffar varje dag där, stämningen och de utmaningar som skolan ger mig idag.

Men jag tror att jag snart är redo för nya äventyr. Den 3 juni måste jag åtminstone vara väldigt nära.