Prins Annorlunda och hans medkämpar

Det var ett tag sedan jag skrev här nu...
Men nu är jag tillbaka och ska försöka vara mer aktiv på bloggen i framtiden.

Just nu läser jag, Prins Annorlunda av Sören Olsson och Yvonne Brynggård– Olsson.
En mycket bra och välskriven om livet med deras son Ludvig som lever med Downs Syndrom.
Många av de bloggar jag läser beskriver livet med just Downs Syndrom och jag tycker det är väldigt intressant att följa skribenternas vardag. Utan deras bloggar hade jag aldrig fått en sådan förståse och insikt kring hur livet kan vara för dem. Sören skriver själv en mycket fin blogg, där glädjen och utmaningarna med sonen speglas.

Barn i bloggar?

Jag har funderat på en sak.

När föräldrar skriver om sina barns liv i bloggar, tänker de då på vad det innebär på lång sikt?

Jag läser flera bloggar om barn och deras familjers liv, och tycker många är riktigt läsvärda och välskrivna. Men barnen har ofta ingen aning om att små eller stora delar av deras liv läggs ut på Internet, omöjligt att totalt radera ur cyberspace. Jag tänker både på barn med "normala" och speciella behov. Hur gör man för att inte bli för personlig och gå över gränsen för vad som är okej?
På bloggarna står barnen i centrum, något som de själva inte har valt och tagit ställning till.

Det är alltid kärleksfullt och med goda intentioner, men ibland berättar man om frustrationer eller om händelser som som är – eller kommer att bli – väldigt personliga.

Och lägger ut bilder och filmer. De bilderna och filmerna hamnar på sidor som Youtube och det innebär att de tar över rätten till materialet.

Missförstå mig rätt, en av mina favoritbloggar är Heja Abbe – där Abbes pappa skriver om livet som far till en kille med medfött hjärtfel och kromosomavvikelse. Den läser jag ofta och blir alltid engagerad, gripen och berörd.

Är verkligen tacksam att Abbes pappa delar med sig av familjens upplevelser.
Men han lägger också ut bilder och filmer - och numera vet många vem Abbe och hans pappa är. De är så framgångsrika att de inte blir anonyma.
Så har man tänkt på hur det blir för Abbe att vara känd från bloggen när han blir stor?

Vad tycker ni? Är det här ett problem? Eller är det nåt vi ska acceptera och vänja oss vid i den nya Internet-tiden?