Inläggsfunderingar och Prins Annorlunda

Nu var det ett tag sedan jag bloggade, tog lite ledigt från min lilla skrivhörna. Men jag tänker ofta på bloggen och är öppen för att hitta nya ämnen hela tiden. Idéer kommer när man minst anar det!
Tips och idéer från min omgivningen och er läsare är absolut mest spännande eftersom ni inte är tvingade och låsta till speciella ingångar som jag upplever att jag själv är ibland.
Men nu till något jag tänkt skriva väldigt länge, ett par ord om boken Prins Annorlunda.
Har skrivit lite kort i ett inlägg tidigare, men för ett par veckor sedan läste jag ut hela boken och har en större bild av den. Boken är skriven av Ludvigs föräldrar Sören Olsson och Yvonne Brynggård-Olsson. Upplägget är av boken är genomtänkt, Yvonne och Sören delar upp boken en hel del genom att presentera sina personliga funderingar på livet med livet i olika stycken. Eftersom kapitlen är korta så drivs man snabbt framåt i boken.

Helhetsintrycket av boken är en personlig, varm och rak bok som grep mig mycket.
Första sidorna säger en hel del om hur jag tror att livet med ett funktionshindrat barn kan vara. Inledningen är en variant på texten om förvåningen och processen att acceptera att livet tog en ny vändning, som jag har i ett tidigare inlägg. Livet innehåller en ny krydda, som kommer att berika livet.

Ludvig som har Downs Syndrom, älskar livet och njuter av dess äventyr på alla möjliga vis. Vi möter en levnadsglad grabb som ger familjen och omgivningen ytterligare perspektiv på livet. men vet sällan vad som är vänta och livet med Ludvig verkar spännande och sällan enbart krävande. I boken berättas det om den första sorgen över att få ett barn som inte motsvarade normen, men kärleken till sonen med den extra kromosomen växer i takt med att hans charm och egenheter blir tydligare. Alltmer blir den villkorslösa kärleken till sitt eget barn enormt tydlig. Men också Ludvigs egen omtanke om sin familj finns fint beskriven i boken.

Ludvig hänger hela tiden med och lever sitt liv fullt ut efter sina förutsättningar.
Många passager i boken är fantastiskt talande för Ludvigs levnadsglada personlighet, tydligen höjer han ofta stämningen i ett rum där han befinner sig. Han lever i nuet som ingen annan och är inte ett dugg rädd för att uttrycka sina känslor.

Ett exempel är en händelse på ett fik som visar hans raka personlighet" En av damern tyckte att Ludvig var så söt och ville klappa honom på kinden. Men han drog sig snabbt undan och gjorde en äcklad grimas och stönade till. (...) När gruppen med åldringar hade försvunnit frågade vi Ludvig varför han hade gjort så där mot tanten. Han förklarade att hon var ju så skrynklig. – Jag vill ju inte ha skrynkel på mig, sa han."

Jag önskar att jag kunde vara mer tydlig med vad jag själv vill och inte och leva mer i nuet, precis som Ludvig.
Boken hade gärna fått vara längre, men vem vet det kanske kommer en fortsättning?
Det får ju Ludvigs föräldrar som skrivit boken bestämma, tillsammans med Ludvig.

Får du möjlighet, tycker jag att du ska läsa boken om prinsen som är annorlunda!