Hej!
Jag är tillbaka, efter ett alldeles för långt uppehåll. Sedan de senaste orden har det hänt en del. En av de allra mest blandade händelserna var min student i början av juni. En dag jag sett som skrämmande och rätt grå, nästan svart innan den faktiskt kom.
Då var jag istället mest glad och fylld med massor av adrenalin och tidvis låg nerverna utanpå kroppen. Men jag klarade det faktiskt och har härliga minnen från dagen! Vi sprang ut allra först ur skolan. Det kändes speciellt att få starta rusningen ut i friheten. När vi kom ut på skolgården visste glädjen och jublet inga gränser!
Min härliga klass och jag sprang snabbt ut i folkhavet. Tillsammans.Som vi varit mest hela tiden under våra tre år som klass.
Nu leder vägen fram till en termins studier i retorik för min del. Ett nytt äventyr börjar,hoppas och tror att det ska bli roligt att möta nya människor, och ge mig nycklar till framtiden.
Men just nu har jag sommarlov. Skriver, tänker och pratar jämt som vanligt. Laddar batterierna för att orka ge kursen energi och engagemang. Längtar till Paris och besök av en fin vän som ska läsa franska på plats i bisvärmen av ord i en termin. Hoppas på ett härligt äventyr!
Hörs snart igen!
lördag 24 juli 2010
torsdag 11 mars 2010
Nytt kapitel, med samma ord
Idag slutar min blogg att vara ett skolarbete. Men jag slutar inte blogga, men nu endast som en hobby. Har en del arbete kvar med den i skolan dock. Innehållet kommer fortsätta att vara det samma.
Jag skriver inte ofta, men bloggen är trots allt viktig för mig. Genom bloggen upptäcker och utvecklar jag nya sidor inom mig själv. Tack till er som har hittat hit och sedan dess fortsatt läsa mina tankar och funderingar. Förhoppningsvis ska jag nå fler läsare i framtiden. Bloggen har öppnat ögonen för vad som diskuteras kring funktionshinder i media vilket känns väldigt bra. Mitt funktionshinder har blivit lite tydligare för mig, utan att ta över vardagen. Precis så som jag vill ha det alltså.
Vi hörs snart igen!
Jag skriver inte ofta, men bloggen är trots allt viktig för mig. Genom bloggen upptäcker och utvecklar jag nya sidor inom mig själv. Tack till er som har hittat hit och sedan dess fortsatt läsa mina tankar och funderingar. Förhoppningsvis ska jag nå fler läsare i framtiden. Bloggen har öppnat ögonen för vad som diskuteras kring funktionshinder i media vilket känns väldigt bra. Mitt funktionshinder har blivit lite tydligare för mig, utan att ta över vardagen. Precis så som jag vill ha det alltså.
Vi hörs snart igen!
tisdag 9 mars 2010
Vänskapsband
Inlägget kommer inte alls att handla om funktionshinder, utan om livets syre, vänskap.
Som jag skrev förut tar jag studenten den 3 juni. Inte alls lång tid kvar nu.
Jag är inte riktigt redo känner jag. Jag vill åka med den tidvis så hisnande karusellen ett tag till. Fortsätta möta utmaningar, glädje och oro. Allt som hör livet till.
Jag vill verkligen se dagen tillsammans med dem som är en del av min vardag, min verklighet. Vännerna är de som får mig att må allra bäst. Hos dem hittar jag glädje varje dag. Grå som solig, stressig som spegelblank.
Vi fann varandra, vi är alla speciella. Sedan de allra första dagarna har vi varit tillsammans. Under de bästa åren i mitt liv. Jag hittade nya vänner, vänner jag inte visste fanns.
Egna äventyr väntar. Men det utesluter inte att vi får vara tillsammans.
Många saker har vi samlat på i minnets byrå. Minnen som alla är värda att bära med sig. För att avsluta vill jag skriva ett citat som känns viktigt och ofta dyker upp mellan oss; "Always look on the bright side of life"
Tillsammans med dem möter jag just den sidan av livet.
Lite mer mystiskt är dock, "Nämen titta en grön himmel"
En gåta som förblir olöst.
Som jag skrev förut tar jag studenten den 3 juni. Inte alls lång tid kvar nu.
Jag är inte riktigt redo känner jag. Jag vill åka med den tidvis så hisnande karusellen ett tag till. Fortsätta möta utmaningar, glädje och oro. Allt som hör livet till.
Jag vill verkligen se dagen tillsammans med dem som är en del av min vardag, min verklighet. Vännerna är de som får mig att må allra bäst. Hos dem hittar jag glädje varje dag. Grå som solig, stressig som spegelblank.
Vi fann varandra, vi är alla speciella. Sedan de allra första dagarna har vi varit tillsammans. Under de bästa åren i mitt liv. Jag hittade nya vänner, vänner jag inte visste fanns.
Egna äventyr väntar. Men det utesluter inte att vi får vara tillsammans.
Många saker har vi samlat på i minnets byrå. Minnen som alla är värda att bära med sig. För att avsluta vill jag skriva ett citat som känns viktigt och ofta dyker upp mellan oss; "Always look on the bright side of life"
Tillsammans med dem möter jag just den sidan av livet.
Lite mer mystiskt är dock, "Nämen titta en grön himmel"
En gåta som förblir olöst.
söndag 7 mars 2010
Hur hade allt snurrat?
Vem hade jag varit utan min CP-skada, ingen vet och ingen kommer heller att få veta.
Det känns lite bra faktiskt. Men ändå, vad hade jag haft för intressen?
Vad hade jag fyllt min tid med?
Vänner, böcker och skrivande som nu?
Beror mitt intresse för skrivande på att jag inte utvecklat ett intresse för sport, hämmad av CP-skadan? Jag tror inte riktigt det, skrivande och ord skulle nog alltid haft en viktig roll i mitt liv. Utan orden skulle jag känna mig väldigt tom, drömde som liten flicka om att en dag bli publicerad. Inte känd, utan just publicerad författare.
En dröm som fortfarande åker med på karusellen i huvudet. Jag vet att jag måste tro på mig själv och kämpa för att nå mina mål, och jag är beredd att kämpa. Göra så som jag så ofta har gjort och måste göra för att få allt att gå ihop.
Skrivandet utvecklas ju genom bloggen och tanken är att jag i höst, när skolan är slut ska utveckla bloggen lite mer. Skriva oftare och krydda med lite mer tankar från min nya vardag. Utan skolan, en tid för upptäcksfärder och äventyr. Jag vet inte alls var jag hamnar. Ska vila lite från studier, men jag vet att jag kommer att sakna dem!
Kommer att sakna dem, vännerna jag träffar varje dag där, stämningen och de utmaningar som skolan ger mig idag.
Men jag tror att jag snart är redo för nya äventyr. Den 3 juni måste jag åtminstone vara väldigt nära.
Det känns lite bra faktiskt. Men ändå, vad hade jag haft för intressen?
Vad hade jag fyllt min tid med?
Vänner, böcker och skrivande som nu?
Beror mitt intresse för skrivande på att jag inte utvecklat ett intresse för sport, hämmad av CP-skadan? Jag tror inte riktigt det, skrivande och ord skulle nog alltid haft en viktig roll i mitt liv. Utan orden skulle jag känna mig väldigt tom, drömde som liten flicka om att en dag bli publicerad. Inte känd, utan just publicerad författare.
En dröm som fortfarande åker med på karusellen i huvudet. Jag vet att jag måste tro på mig själv och kämpa för att nå mina mål, och jag är beredd att kämpa. Göra så som jag så ofta har gjort och måste göra för att få allt att gå ihop.
Skrivandet utvecklas ju genom bloggen och tanken är att jag i höst, när skolan är slut ska utveckla bloggen lite mer. Skriva oftare och krydda med lite mer tankar från min nya vardag. Utan skolan, en tid för upptäcksfärder och äventyr. Jag vet inte alls var jag hamnar. Ska vila lite från studier, men jag vet att jag kommer att sakna dem!
Kommer att sakna dem, vännerna jag träffar varje dag där, stämningen och de utmaningar som skolan ger mig idag.
Men jag tror att jag snart är redo för nya äventyr. Den 3 juni måste jag åtminstone vara väldigt nära.
onsdag 24 februari 2010
Tips, dokumentär om livet som blind
Sveriges Radio har sänt ett antal spännande dokumentärer om livet som blind. Om ni inte lyssnat på dem så gör det! På deras hemsida finns Mp3-filer att ladda ner.
Lyssna gärna på "...Och Anna är blind" från den 3 maj förra året. En mycket intressant dokumentär från Sveriges Radio P4.
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=3103&artikel=2543683
Lyssna gärna på "...Och Anna är blind" från den 3 maj förra året. En mycket intressant dokumentär från Sveriges Radio P4.
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=3103&artikel=2543683
onsdag 17 februari 2010
Naturvårdsverket ger bidrag åt scouterna
Scouterna satsar på friluftsliv för unga som har funktionsnedsättning
"Scouterna ska se till att det blir enklare för unga med funktionsnedsättningar att komma ut i naturen. Och nu får man hjälp av Naturvårdsverket som ger ett bidrag på 580 000 kronor.
"Scouterna ska se till att det blir enklare för unga med funktionsnedsättningar att komma ut i naturen. Och nu får man hjälp av Naturvårdsverket som ger ett bidrag på 580 000 kronor.
- Friluftsorganisationerna gör ett fantastiskt arbete för att ge människor ökade möjligheter till utevistelse och därmed hälsa och kunskap om naturen, säger Maria Ågren, generaldirektör för Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket delar i år ut nästan 25 miljoner kronor i statsbidrag till friluftsorganisationer.
Ett av det största bidragen går till Svenska Scoutrådets projekt.
Även i övrigt är det stort fokus på barn och unga i årets bidrag."
Källa: Föräldrarkrafts hemsida ( http://www.foraldrakraft.se/fritid-och-kultur/scouterna-satsar-pa-friluftsliv-for-unga-som-har-funktionsnedsattning.html)
Väldigt kul tycker jag att se att man bjuds in att delta i fritidsaktiviteter. Hoppas att bidraget används väl. Alla behöver komma ut i naturen och känna trygghet och lugn där. Själv blir jag lätt stressad på grund av dålig balans och svårigheter att hitta och orientera mig.
Väldigt kul tycker jag att se att man bjuds in att delta i fritidsaktiviteter. Hoppas att bidraget används väl. Alla behöver komma ut i naturen och känna trygghet och lugn där. Själv blir jag lätt stressad på grund av dålig balans och svårigheter att hitta och orientera mig.
fredag 12 februari 2010
Högre studier, till för alla!
Enligt en artikel publicerad i tidningen Föräldrarkraft blir det allt vanligare att ungdomar med funktionsnedsättning satsar på högre studier. 7500 elever hade kontakt med samordnare på högskola under förra året. Det är 1300 fler studenter än föregående år.
Positivt att antalet elever med funktionsnedsättning ökar på landets högskolor och universitet!
Vi har ju lika stor rätt som någon annan att gå vår drömutbildning, men måste ofta kämpa hårdare. Själv har jag tänkt vila från studierna i höst. Jag vill satsa på att hitta ett jobb och leta efter en riktigt bra utbildning,
jag verkligen vill gå.
Samla motivation och energi och inte minst erfarenhet av livet.
Läs hela artikeln från Föräldrarkraft här!
Positivt att antalet elever med funktionsnedsättning ökar på landets högskolor och universitet!
Vi har ju lika stor rätt som någon annan att gå vår drömutbildning, men måste ofta kämpa hårdare. Själv har jag tänkt vila från studierna i höst. Jag vill satsa på att hitta ett jobb och leta efter en riktigt bra utbildning,
jag verkligen vill gå.
Samla motivation och energi och inte minst erfarenhet av livet.
Läs hela artikeln från Föräldrarkraft här!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)