Mina höstplaner

För ett tag sedan började jag mina högskolestudier. Det var en riktigt pirrig men spännande dag som jag aldrig kommer glömma. Än så länge trivs jag riktigt bra på min kurs i Retorik. Det är en härlig stämning mellan oss kurskamrater så det känns bra att stå och prata inför dem.

Annars tänker jag mycket på alla vänner som flyttat runt i Sverige och övriga Europa för att plugga alltfrån marinbiologi till franska. De är saknade allihop!
Vill du läsa om äventyret i Frankrike så gå in här <----

Själv ska jag skriva tal för brinnande livet så att tiden för hemkomst ska kännas närmare, men jag får ju inte glömma att stiga på ett plan med destination Paris heller!

Framtidsdrömmar från en sommarkväll

En kväll vid middagsbordet för ett par veckor sedan fick jag en knivig men spännande fråga, vad gör du om 15 år?

Som vanligt när jag får frågor om framtiden visste jag inte riktigt vad jag skulle säga.
Om 15 år är jag 34 år. Känns som en evighet fram dit, men jag ville presentera mål att sträva mot genom de 15 åren. Inte se frågan som omöjlig och läskig som jag brukar göra annars.
Inte rygga tillbaka och slå den ifrån mig.

Mitt liv går in i en ny fas om två veckor, högskolestudierna kickar igång och jag är full med energi, men ville också ha lite mål för att inte famla och vara helt oplanerad.

Tillslut hade jag ett genomtänkt svar. Jag har länge drömt om att själv få skriva, antingen böcker eller i tidningar, men jag har kommit på andra tankar. Jag vill syssla med barnlitteratur på bokförlag, kanske bli redaktör eller liknande. Tänk att få diskutera och omge sig av barnlitteratur på arbetstid. Lycka! Leta efter och stödja duktiga författare som har drömmar att förverkliga. Böckernas världar är fantastiska, jag vill hitta fler världar åt barn att trollbindas av!


Än idag trots att jag läst många riktigt bra böcker för vuxna, så fascineras jag av magin i riktigt bra barnböcker, den vill jag var en del av.  Då tror jag att jag skulle gå till jobbet med glädje stora delar av tiden.

Högskolan närmar sig!

Högskolestudierna närmar sig med stormsteg. Hur kommer kursen att vara?
Kommer jag att trivas med kurskamraterna? Viktiga frågor som behöver kännas bra för att terminen ska funka, men kanske den viktigaste frågan för mig personligen är, Hur kan personalen hjälpa mig med eventuellt stöd i mina studier?

Hur vana är de egentligen vid att möta studerande med funktionshinder?
Imorgon ska jag ringa studievägledaren och presentera mig, förbereda dem på att jag kommer. Hoppas och tror att allt kommer gå smidigt. Har i princip bara goda erfarenheter från tidigare år i andra skolor, så jag hoppas bemöta och bli bemött med öppenhet och kanske en gnutta nyfikenhet också!
Här om dagen ringde en jobbcoach som ska få guida mig lite ut i arbetslivet, läskigt men spännande.

Tillbaka!

Hej!

Jag är tillbaka, efter ett alldeles för långt uppehåll. Sedan de senaste orden har det hänt en del. En av de allra mest blandade händelserna var min student i början av juni. En dag jag sett som skrämmande och rätt grå, nästan svart innan den faktiskt kom.

Då var jag istället mest glad och fylld med massor av adrenalin och tidvis låg nerverna utanpå kroppen. Men jag klarade det faktiskt och har härliga minnen från dagen! Vi sprang ut allra först ur skolan. Det kändes speciellt att få starta rusningen ut i friheten. När vi kom ut på skolgården visste glädjen och jublet inga gränser!
Min härliga klass och jag sprang snabbt ut i folkhavet. Tillsammans.Som vi varit mest hela tiden under våra tre år som klass.

Nu leder vägen fram till en termins studier i retorik för min del. Ett nytt äventyr börjar,hoppas och tror att det ska bli roligt att möta nya människor, och ge mig nycklar till framtiden.

Men just nu har jag sommarlov. Skriver, tänker och pratar jämt som vanligt. Laddar batterierna för att orka ge kursen energi och engagemang. Längtar till Paris och besök av en fin vän som ska läsa franska på plats i bisvärmen av ord i en termin. Hoppas på ett härligt äventyr!

Hörs snart igen!

Nytt kapitel, med samma ord

Idag slutar min blogg att vara ett skolarbete. Men jag slutar inte blogga, men nu endast som en hobby. Har en del arbete kvar med den i skolan dock. Innehållet kommer fortsätta att vara det samma.

Jag skriver inte ofta, men bloggen är trots allt viktig för mig. Genom bloggen upptäcker och utvecklar jag nya sidor inom mig själv. Tack till er som har hittat hit och sedan dess fortsatt läsa mina tankar och funderingar. Förhoppningsvis ska jag nå fler läsare i framtiden. Bloggen har öppnat ögonen för vad som diskuteras kring funktionshinder i media vilket känns väldigt bra. Mitt funktionshinder har blivit lite tydligare för mig, utan att ta över vardagen. Precis så som jag vill ha det alltså.

Vi hörs snart igen!

Vänskapsband

Inlägget kommer inte alls att handla om funktionshinder, utan om livets syre, vänskap.

Som jag skrev förut tar jag studenten den 3 juni. Inte alls lång tid kvar nu.
Jag är inte riktigt redo känner jag. Jag vill åka med den tidvis så hisnande karusellen ett tag till. Fortsätta möta utmaningar, glädje och oro. Allt som hör livet till.

Jag vill verkligen se dagen tillsammans med dem som är en del av min vardag, min verklighet. Vännerna är de som får mig att må allra bäst. Hos dem hittar jag glädje varje dag. Grå som solig, stressig som spegelblank.
Vi fann varandra, vi är alla speciella. Sedan de allra första dagarna har vi varit tillsammans. Under de bästa åren i mitt liv. Jag hittade nya vänner, vänner jag inte visste fanns.

Egna äventyr väntar. Men det utesluter inte att vi får vara tillsammans.
Många saker har vi samlat på i minnets byrå. Minnen som alla är värda att bära med sig. För att avsluta vill jag skriva ett citat som känns viktigt och ofta dyker upp mellan oss; "Always look on the bright side of life"

Tillsammans med dem möter jag just den sidan av livet.

Lite mer mystiskt är dock, "Nämen titta en grön himmel"
En gåta som förblir olöst.

Hur hade allt snurrat?

Vem hade jag varit utan min CP-skada, ingen vet och ingen kommer heller att få veta.
Det känns lite bra faktiskt. Men ändå, vad hade jag haft för intressen?
Vad hade jag fyllt min tid med?

Vänner, böcker och skrivande som nu?
Beror mitt intresse för skrivande på att jag inte utvecklat ett intresse för sport, hämmad av CP-skadan? Jag tror inte riktigt det, skrivande och ord skulle nog alltid haft en viktig roll i mitt liv. Utan orden skulle jag känna mig väldigt tom, drömde som liten flicka om att en dag bli publicerad. Inte känd, utan just publicerad författare.

En dröm som fortfarande åker med på karusellen i huvudet. Jag vet att jag måste tro på mig själv och kämpa för att nå mina mål, och jag är beredd att kämpa. Göra så som jag så ofta har gjort och måste göra för att få allt att gå ihop.

Skrivandet utvecklas ju genom bloggen och tanken är att jag i höst, när skolan är slut ska utveckla bloggen lite mer. Skriva oftare och krydda med lite mer tankar från min nya vardag. Utan skolan, en tid för upptäcksfärder och äventyr. Jag vet inte alls var jag hamnar. Ska vila lite från studier, men jag vet att jag kommer att sakna dem!

Kommer att sakna dem, vännerna jag träffar varje dag där, stämningen och de utmaningar som skolan ger mig idag.

Men jag tror att jag snart är redo för nya äventyr. Den 3 juni måste jag åtminstone vara väldigt nära.